Att beskriva allt som hänt på den tiden sen jag senast skrev
skulle kräva en bok i större format.

Jag skrev förut för att jag var en trasig individ som behövde prata av mig.
Då jag inte tror på psykolog hjälp, utan att man hjälper sig själv, var
bloggen min räddning i min egen depraverade värld.
Jag förespråkar nu som alltid att man ska leva som man lär, varav
jag har valt sjukt många dåliga val i mitt liv.

För ca 13 månader sen, träffade jag någon som ändrade mig, (allafall då).
Karoline ändrade mig tillfälligt, plötsligt var jag killen som gick på par middagar,
killen som ändrade sina inställningar, killen som närapå bröt med dem vänner
som inte nådde Karolines standard. Jag var inte långt ifrån mobb offret alla gav sig
på i gymnasiet, och jag reagerade inte ens, tvärtom jag trivdes! Allt för att skapa
en lycklig tillvaro med Karoline, vilket jag idag inser var ett desperat behov att själv
må bättre och jag trodde falsk att hon var utvägen.
Bland mycket som hände under våra ca 8 månader fick hon mig att bryta med Matte, P, Danne, för
enligt henne; (vilket jag köpte) var det deras fel att jag gjorde det jag gjorde.
I efterhand inser jag bara att det är lätt lura någon som vill tro att ens eget förfall är andras fel.

Under våran tid tillsammans gjorde jag vissa positiva val ur vissas synpunkt, bla bor jag i min lägenhet i
Stockholm igen.
Jag drack mindre under den tid vi träffades, jag drog ner på drogerna, och försökte anpassa mig till
det alla från släkten alltid förväntat sig av mig; En respekterad ung man, som resten kan lägga till sin lista av
framgångsrika släktingar.
Allt för att hålla uppe skenet av en perfekt släkt, när vi i själva verket är så sjukt jävla dysfunktionella.

I sommras rasade fasaden, jag var bjuden på Mattes födelsedags fest och blev förbjuden att gå ditt.
Det gräll som följde var mitt uppvaknande!
Ca 2,5 mån tidigare bröt jag med ett företag som Karolines pappa ordnade kontrakt med åt oss.
Han stod som konsult och fick % på allt, problemet för oss var att dem betalade inte fakturorna.
När jag sneade och skrek, slutade det med att Karoline skrek att jag förstörde hennes familjs ekonomi.
Jag stod på mig, och bröt med henne och hennes familj

Den aktuella kvällen så tog jag kola för första gången sen vintern, och tog en taxi till Mattes föräldrars villa
för att ha en trevlig kväll. Efter buffe, sprit och ett återförenande med dem jag hör hemma med, ringde det på dörren.
In kommer Karoline, med pappa och någon rå sälle till farbror. Farbrodern börjar skrika och ställa
till liv och anklaga mig för allt möjligt, (förmodligen mycket sant om man tittar bakåt i tiden).
Den förste att bli arg är P:s bror som tror att det är några oinbjudna som stormar festen.
Han gör det han gör bäst, han slår ner Karolines pappa, varpå han får en smäll som skulle sänkt en noshörning.
Jag sitter i ett annat rum och rider på en valium våg, när jag hör skriken. Springer ut i hallen och
förstår inte alls vad som händer, plötsligt har jag ett par händer runt halsen och får en chock.
Det kändes som 3 timmar, men var säkert bara 30 sek. Har jag någonsin varit rädd, var jag det då, fick inte ens uns luft.
Till min lättnad hoppar Matte på honom.

När allt lugnat sig, visar det sig att Karoline ljugit ihop en historia att jag slagit henne, tydligen
för att hämnas för att jag gjorde slut och drog samma kväll.

Självfallet har någon ringt snuten. Ja jag fick följa med till stationen, misstänkt för ringa narkotikabrott.


Efterspelet blev vad jag väntade mig, skit från mors sida av släkten, hot om indraget bidrag med mera.
Föreläsningar om vilka krav jag förväntas uppfylla, att jag skämmer ut våran släkt.

Åkte i slutet av juni till London för att reflektera och fundera vad jag egentligen vill.

Kom hem i mitten av September och lever egentligen som jag gjorde innan Karoline.
Är jag nöjd? : Ja
Har jag återfallit i förfall? : Ja
Droger igen? : Ja
Saknade stureplan? : Nej
Går på stureplan? : Ja
Ångest? : Ja
Kellys är fortfarane galet att gå på? : Ja