Det är intressant hur jag strävar efter att må kasst. Så fort jag har några bra dagar fuckar jag till det. Förut trodde jag att det var en kombination av otur och likgiltighet som fick mig i vissa situationer. har kommit till insikt att jag helt enkelt söker efter att må dåligt.
På något sätt är det en bekräftelse, jag känner mig fullständig på något sätt.
Ända sedan jag började klara upp dem svåraste situationerna sätter jag mig i fler små situationer. Allt ifrån att jag random skällt ut(kanske hotat?) en kille utanför Åhlens som jag trodde var en annan till att jag drygat mig mot folk på krogen tills det brustit för dem. Släng ner det i en blender med uppers, downers, ladd och en jävla massa alkohol.
jag är nog inte välkommen tillbaka i den logen jag för andra gången satt i och kollade på en hockeymatch i igår. Well, det är nog inte en sport för mig allafall.
Undrar hur länge det tar innan folk på jobbet blir mer än irriterrade på mina "möten utanför kontoret", jag alltid använder nä jag sover bort dagen istället för att vara på jobbet.
Ahh allafal, fick ett sjukt snyggt halssmycke i vittguld från Italien idag. En tjejbekant har börjat jobba på en smyckesdesign firma där. Det jag fick var en present och är bland hennes första som hon gjort för dem. Måste bara få tag på en lämplig kedja, eller om man ska köra ett läderband???