Ärligt, kan man annat än att älska Flyghäxans senaste inlägg om Stian Erwik?
Mannen måste ju lida av en grav jävla felbild, och psyke som en 7 åring.

Allafall

Alla planer jag hade för helgen grusades och vi blev tvungna att lösa problem som uppstått pga en händelse jag skrivit om tidigare.
Nån som känner nån som känner en annan jag inte kunde bry mig mindre om hade ordnat ett möte. Eftersom jag var inblandad i det första som hände kände jag att det inte är mer än rätt att jag följde med nu också.

Tog med Danne och en annan kille, M.
Sen mötte vi upp Matte och P.
Många ångrar dumma saker dom gjort, tänker på det i flera veckor, har minnesbilder dem vill glömma. För mig är det tvärtom, jag ångrar mig alltid sekunderna innan, efteråt känner jag mig alltid lugn och skakar av mig allt.

Det var ganska uppenbart att våran tid var bortödslad då vi kom fram. Att vi skulle böta 10 tusen för det som hände sist är ett skämt. 10 tusen är ett skämt, ska man ha pengar kräver man ordentligt. Det kändes mer som att vi var där för att få stryk.
Slagsmål blev det, jag klarade mig bra, har en redig bula i bakhuvudet och ont i sidan efter en redig spark. M fick ögonbrynet spräckt, efter det blev han helt galen och började slåss på allvar.

Ångrar att jag ens åkte dit, hade varit bättre att hållit mig till planerna och gått ut på sture. Det hade kunnat sluta intressant med tanke på en del sms.

Danne som numera är utnämnt till mitt juridiska ombud (taget efter fear and loathing) rekommenderade mig att ta 2 blåa och en stadig lina när jag ringde honom efter att vaknat och mått piss. Man argumenterar inte med sitt ombud. Han skulle styra upp ett bord på Grill senare kväll. Det innebär med största sannolikhet att jag slutar på det förbannade cafet ikväll.