Vad ska man tänka, tro och säga?
Att livet går i cirklar som upprepar sig verkar för min del vara jävligt sant.
Efter att hållt mig på den rätta sidan av moral och lag har jag återkommit till det jag lever för. Ett sakta förfall. Att jag skött mig i ett par år spelar verkligen ingen roll alls när jag gång på gång faller tillbaka till den dekadens som passar gammla romare och mig.
Nytt jobb. ny tid, nytt levnadsätt...
...yeah right en lögn rakt igenom.
Har ett nytt jobb som konsult i en av dem mest lönsamma branscher i Europa idag, tjänar mer än jag någonsin gjort men ändå måste jag fucka upp.
Sedan julas är jag tillbaka i gammla spår och eskalerar.
Det är en händelse som får mig att börja ångest skriva igen, det hände igår.
Jag har aldrig och kommer aldrig bryta med dem jag vuxit upp med och nu har P:s små bröder kommit upp i 20 års åldern. Desa 2 galningar, R&R var ute med oss hela gänget igår.
Att tro att det hela skulle gå smärtfritt är precis det typiska problemet alla människor har: "Denna gång går det bra". Det började ca en timme in på den baren vi förfestade på. Några dumma jävla förortsbor kommenterade att P hade en skjorta på sig på en rockbar.
Det tog ca 30 sek innan R slängde ut sin öl över bordet och bad om servetter.
Servitrisen kommer med en hel rulle Torky som ganska snart seglade genom lokalen och landade på killens och hans sällskap bord.
Lustigt nog var allt stilla och fint, vilket hetsade R ännu mer. Han satt med en tom flaska Carlsber Export och P sa säkert 5ggr: "Lägg ner flaskan för fan".
Samma sekund P gick för att beställa åkte flaskan tvärs över lokalen och splittrades i väggen ovanför idioerna. Inte helt oväntat blev det slagsmål och det slutade med en svullen högerhand för min del.
